Slutet Hav

Så plötsligt sprack himlen upp
Och för en sekund
Var allt som kallas gråväder
Som bortblåst

Masten stod fastfrusen i det ljumma kölvattnet
Och bildade ett torn mot det som jag är rädd för kallas heligt

En mild bris svepte in över däck
En hägring från ett hemland
Som jag inte visste fanns