Oraklet i Kullabo

Vid en övergiven kultplats står ett torpartempel gömt
Bakom enkelglasad värme andas sierskan från förr
Ingen tror att hon bär kraften som kan tynga ned ditt ok
Ingen tror att hon har makten att förhäxa dina ord

Följ oraklet som förvildar sinnen — ditt inre står i brand
Känn det skira oförklarligt sanna
Till stjärnorna är du förvisad
I hängivelse må du fly

Hennes skuldror bär ditt löfte om att spegla tiden fram
Som en morkulla i afton går ett streck med bud förbi
Ingen vet att hon är kvarglömd från en hoppfullare tid
Ingen vet att hon är utsänd för att tända hjärtans eld