Väckelsebygd

Molnen hopar sig hastigt och formar glömskans valv
Som skyddar något
Som gömmer någon
Som sprakar i sprudlande extas

Det saliga skenet lyser så starkt att alltets sinnen skälver av lust
Och hoppets gryning är redan född
Och längtans skymning är återfödd
Och tiden svävar i klarsynt eufori

Kvar blir de som vittnat med sorgkantade naglar
Vi drabbade som slumpen frälser
Vi utvalda som slumpen stjälper
Vi utdöda som andas i drömd hypnos

Lämnade åt allsköns oro reser vi oss mot blyade skyar
Vi bär vittnesbörd som ekar genom allt vi vidrör

Jag tycker mig känna den bitterljuva doften
Jag tycker mig ana den svedjade skogen
Jag tycker mig slukas av det kvarglömda minnet