Förtappelsens folk
De gömda hädangångna
Som glömda blev av gud
Har dömts att gå som fångna
I ovisshetens skrud
Så ljuv och sann är ingen
Som sorgen och kölden kring tingen
Allt som brinner är jordat
Livet i mörkret fullbordat
Där tomma gravar skria
Har ljuset aldrig nått
Vem kan min själ befria
När glömskans frö är sått?
Så ljuv och sann är ingen
Som sorgen och kölden kring tingen
Allt som brinner är jordat
Livet i mörkret fullbordat
Född i livets rum, men gömd
Bakom stängda ögonlock
Ett dolt mysterium
Som livlöst pulserar i flock