Skarprättaren
Allt sedan den dagen då han föll för sitt kall
Går allting taktfast mot obeveklig död och förfall
Som en förseglad och förhemligad själ
Skrider han sömngångarlikt in i rollen som dödens träl
Slav under rådlöshetens jämmer
Blomstrande till liemannens skörd
Straffet som ingen man bestämmer
Kedjad till trots med sin efterbörd
Ständigt förföljd av samma hopplösa ledmotiv
Drömmer han ljuvt om tusen slocknande mänskoliv
Flyktiga år av förtvivlan förmörkade hans fromma jag
Och ändå till det bittra slutet skydda han förtappelsens dag
Slav under rådlöshetens jämmer
Blomstrande till liemannens skörd
Straffet som ingen man bestämmer
Kedjad till trots med sin efterbörd