Luffarvisa

När vårens vindar rista
I knopparna som brista
Då vill man ut och kvista
Och bli som barn på nytt
Då axlar jag min mara
Allt uti solen klara
Och glädjes att få fara
Ifrån min trånga hytt
Jag vandrar i den vida ring
Vårt långa land och rike kring
Fastän jag äger ingenting
Så sjunger jag ändå
När alla vägar bär till rom
I grönska eller fager blom
Man glömmer lätt sin fattigdom
Om himmelen är blå

Och träffar jag en flicka
Som vet att väl sig skicka
Så stannar jag en vicka
Allt hos den ljuva ros
Om sen hon börjar yla
Och tjuta i sin kula
Och säjer "dröj en smula"
Då drager jag min kos
För ingenting får hindra mig
Man ska väl inte binda sig
Om så de runt mig linda sig
Min frihet än jag rår
När alla vägar bär till rom
I grönska eller fager blom
Ajöss min sköna egendom
Till nästa vän jag går

Men kommer gula hösten
Med skrovlig rost i rösten
Då är det slut med trösten
Och grusat allt mitt hopp
Det brummar i var fura
Och alla himlar skura
Och trasorna bli sura
Och häfta vid min kropp
Men man ska vara lugn och klar
Och visa att man är en karl
Det finns nog dem som värre har
Än jag i all min brist
För alla vägar bär till rom
I grönska eller fager blom
Och klaga är en ynkedom
Om dagen än är trist