Den gyllene fregatt
Det var en gång ett skepp som gick på blåa Kattegatt
Och det stolta namn den bar var den gyllene fregatt
Men en dag so kommer upp mot oss en Brittisk örlogsman
Där vi seglade på havet havet blå
Gick upp på den blåa ocean
Då kommer vår kajutvakt och på örlogsmannen ser
Och han säger til kaptenen jag undrar vad du ger
On jag simmar ut till Britten och jag sänker henne ner
Till botten utav havet havet blå
Botten av den blåa ocean
Ja då skulle du få guld och silver när vi går i land
Och jag skulle också skänka dej min enda dotters hand
Om du simmar ut til Britten och du sänker henne ner
Ner till botten utav havet havet blå
Botten av den blåa ocean
Då gjorde han sig redo och i vattnet dök han ner
Och så snabbt som själva tanken sågs han simma mot sin mål
Och i spännet på sitt bälte borrade han trenne hål
Så att skeppet sjönk i havet havet blå
Sänktes i den blåa ocean
Så sam han snabbt tillbaka till den Gyllene Fregatt
Men kaptenen hade ångrat vad han lovat och sa att
Nu så seglar vi på väg över blåa Kattegatt
Och han lämnades i havet havet blå
Han fick stanna i den blåa ocean
Men besättningen på däck stod vid relingen och såg
Hur han kämpade mot strömmen när han kvar i vattnet låg
Och han tiggde och han grät när han slogs med vind och våg
Att ej lämnas kvar i havet havet blå
Lämnas i den blåa ocean
Och kamraterna på däck honom ut ur vattnet tåg
Men han hade inga krafter kvar han föll ihop och dog
Och han sveptes i sin flagga som var stor och vacker nog
Och han sänktes ned i havet havet blå
Sänktes i den blåa ocean