Björkens visa
Vid den klara rand av en blommig strand
Sjöng en björk ibland sina gröna visor
Och jag hörde då i hans gren därpå
Och en gång så sjöng han så
Ack jag vet jag vet mången hemlighet
Mången flicka grät under mina grenar
Mången gosse såg här så varm i håg
På den blåa vikens våg
Klara månen sken på min gröna gren
Och så kom där en och skar namn i barken
Och det var blott ett och han kysste det
Det har ingen ingen sett
Nästa kväll så kom där en flicka som
Såg sig ofta om och skrev namn i barken
Och det var blott ett och hon kysste det
Det har ingen ingen sett
Nästa afton sken månen på min gren
Så kom åter en och så kom den andra
Tyst liksom en hamn sökte vännens namn
I min trogna vita famn
Och min vita stam stod helt allvarsam
Och så smög det fram vad de båda skrivit
Och jag märkte nog vad där stod i skog
Och jag såg därpå och log
Sedan hände så att de båda två
Togo miste då och ej kysste trädet
Lilla vän hur lätt händer icke det
Det har ingen ingen sett
Men där for ett sken över löv och gren
Och ett sus där ven över blad och toppar
Och en stjärnas tår föll i vindens spår
Ned på jordens korta vår