En gång älskade han livet
Allt det han ägde, små jordiska ting
allt som han hade kärt
bars ut ur huset och slängdes omkring
som det var ingenting värt
Själv var han borta och tur var väll det,
gubben var blek och tunn
Låg i sin låda av ohyvlat trä,
slockna med vidöppen mun
En gång älskade han livet
En gång var han stark och ung
Kysste den vackraste flickan
Kände sig rik som en kung
En gång kunde han bestämma
En gång var han någons tröst
Det var som våren där hemma
Plötsligt kom kyla och höst
Han hade planer och hjärtat det brann
Framtiden var så ljus
Så kom den dag då hans kära försvann
och det blev tyst i hans hus
Tystnaden spred sig och kylan kom in
Snart blev han trött och svag
Sörjde en flicka han kallade sin
in till sin yttersta dag
En gång älskade han livet
En gång var han stark och ung
Kysste den vackraste flickan
Kände sig rik som en kung
En gång kunde han bestämma
En gång var han någons tröst
Det var som våren där hemma
Plötsligt kom kyla och höst
Nu är han borta och huset tömt
Snart har man glömt vem han var
Borta är vänner och det som brann
Snart finns det ingenting kvar
En gång älskade han livet
En gång var han stark och ung
Kysste den vackraste flickan
Kände sig rik som en kung
En gång levde han på jorden
En gång var han stark och ung
Själen såg ljuset och for den
ut ur en vidöppen mun
