Frida i vårstädningen

Något ljuvt och änglaaktigt skiner
Omkring Fridas huvud medge det
Särskilt när bak vårens blomgardiner
Kring hon går med små och lätta fjät
Icke något språng som slår och skallar
Fint likt suset i en vass hon lopp
Ändå står ej Frida vad man kallar
På vår samhällssteges högsta topp

Hur hon i sin gärning så kan vara
Denna gärning kall och praktiskt lagd
Vetenskapen söka må förklara
Då jag själv står kärleksfullt försagd
Springa kring med vattenfyllda käril
Torka prismorna kring lampans rand
Ändå bära sken av blom och fjäril
Av en våg som glittrar vid sin strand

Fönstrets vadd hon hastigt låter fara
Andas rutan klar i denna stund
För att strax därpå med händer snara
Gnida kopparkrukans matta rund
"Karl den tolftes likfärd" alla kanter
Putsar hon vid bostons glada sång
Ljuvt nog vore för de blå drabanter
Om de kände handens mjuka gång

Medan vårens blåstar glada dirra
Uti takens telefontrådssträng
Byråns katt utav porslin ses stirra
Tankfullt ned på Fridas spring och fläng
Nu min ängels hand med hammarn bankar
Broderiet fast vid lätta dån
"Lägg inunder tröskeln tunga tankar
Och din hatt och stav i stuguvrån"

Ej med bitterhet om livets lotter
Talar jag med kärleksrösten min
Men jag jämför Rådmans milda dotter
Tryggt med Frida så till sätt som sinn
Sade härskaren i frack och orden
"Tag Astrea du min dotter fin"
Flydde jag till Frida in på gården
Där hon jagar mal bakom gardin

Vardags vind vid hennes ruta viner
Vardags damm står tätt i hennes fjät
Ändå något änglaaktigt skiner
Omkring Fridas huvud medge det
Där hon syns bland spannar och bland pallar
Kungligt strålar hon vid rök och dropp
Ändå står ej Frida vad man kallar
På vår samhällssteges högsta topp