Aftontankar vid Fridas ruta

Frida till ro sig lagt månen skiner
Mild vid sin tysta vakt
På hennes fönsterplåt
Ack som jag alltid sagt
När fint jasminer
Dofta i daggig prakt
Blir vek mitt hjärtas låt
Kunde en kärlekstakt
Framför de små gardiner
Gnolas av mig försagt
Till spanska lutors gråt
Frida till ro sig lagt
Månen skiner

Mild vid sin tysta vakta
På hennes fönsterplåt
Älvan sin hamn har fällt
Blusens klängen
Blomma nu matt och snällt
På stolen denna stund
Ängeln sin sko har ställt
Inunder sängen
Rosigt tapetens fält
Vill hägna hennes blund
Kanske hon skådar sällt
Den friska sommarängen
Medan en fågel gällt
Sitt kvitter slår i lund
Älvan sin hamn har fällt
Blusens klängen
Blomma nu matt och snällt
På stolen denna stund
Hennes gardin jag fann
ljus med ränder
Flicka med vattenspann
Och alp så blå och skön
Skådar en ståtlig man
Med vita tänder

Tuppfjädern vickar grann
I jägarhatten grön
Hunden i stramat band
Sin nos mot alpen vänder
Mannen nu ser ett grand
På flickan som i bön
Hennes gardin jag fann
ljus med ränder
Flicka med vattenspann
Och alp så blå och skön
Kvinnan vid skogens rand
Drag så veka

Lyftat sin runda hand
Med Frida likhet rår
Önskar från Sveriges land
Vi flytt att leka
Högt där i snön ibland
Den ädla blomman står
Här uti månens brand
Vad tjänar till att neka
Glömmer jag Vardags strand
Och drömmen vingar får
Kvinnan vid skogens rand
Drag så veka
Lyftat sin runda hand
Med Frida likhet rår
Fridas till ro sig lagt
Månen skiner

Anar ej vad jag sagt
I tysthet på min stråt
Glittrande i sin prakt
De små jasminer
Bakom staket stå vakt
Liksom i ömt försåt
Sakta är vindens takt
Så blitt inatt han viner
Blomflarn han hopabragt
På gatan blank och våt
Frida till ro sig lagt
Månen skiner
Anar ej vad jag sagt
I tysthet på min stråt