Benjamin Grace

När den lilla damen kom fram till den plats där hennes man
försvann... Det hade varit en lång väg att gå, så det var
kanske svårt att förstå... Varför köldens vassa nålar och den
nedgående solens strålar... Kunde blanda kallt och varmt och
få allt att bli så allvarsamt... När den lilla damen tog fram en
papperslapp med ett skrivet namn... Som hon gömde i sin
hand att så att den saliga tanken vann... Och kunde samsas
med vemodsord som hade tappats i mörk jord... Långt
bortom skratt och gråt, så långt bortom synd och skam...
Och hon drog efter andan, och hon blandade samman... Det
som sagts och som sägs om Benjamin Grace... När den lilla
damen kom fram till en plats i ett annat land... Var det som
om ingen förstod vad som gömts i förkolnad jord... Det var
en väldigt vacker plats, och ett ögonkast som brast... En
vandring och en reträtt, på gränsen till en välkänd slätt... Hon
länkade samman alla tankar i andan... And she remembered
the face of Benjamin Grace... Det var drömmen om Amerika...
Det var drömmen om resan in... Drömmen som var lika bra,
det var drömmen om resan ut... Som om ett skott i natten
när allt tog slut... Ingen visste, ingen vet att den lilla damen
bar på en hemlighet... Och hon länkade samman alla tankar i
andan... Det som sagts och som sägs om Benjamin Grace....