Em11/b13 Heliopaus
Em11 / b13 HELIOPAUS
Det kom ett meddelande från rymden: Em11/b13
Det lät som en kod, det lät vackert
Jag tolkade det som ackordet emollelva med sänkt tretton på topp
Som en omtanke om det tillgängliga
Som att kasta skuggor i ett drömslut
Vad är det vi har? Vad är det vi får? Vilka drömmar har förfört oss?
Vilka strömmar har förstört oss? Vad är det som återstår?
Ett citat från 1974 flashar i backspegeln:
Civilisationen är på tok för stor för oss. Åh du milde, milde,
vad skiljer den upplyste från den vilde?
Tänk om jag kunde kapsla in allting och skicka ut det ur solsystemet
Idoler och dagsländor... Sprattelmän och papegojor...
Gangsters, krigshetsare, extremister...
Mummelmän och besserwissernissar...
Skuggsamhället... Mänsklighetens tillkortakommande...
Allt måste ut ur solsystemet innan jag drunknar i min text
Jag försöker förstå vad det är jag har åstadkommit...
Närmast övermäktigt... Både sanning och lögn tappar mark...
Närmast obegripligt...
Tillgängligheten och förståelsen därom blir överflödig...
Jag vill kapsla in allting och skicka ut det ur solsystemet
Bort genom heliosfären där solvinden avtar
Där den möter den interstellära vinden
Och ytterligare ett citat flashar i backspegeln:
Där stjärnorna dansar och glänser, där finns inga gränser
En eliminering av kaos
Välkommen till heliopaus"
