Balladen om Billy och hans fortsatta väntan
En söndagafton långt inne i lugnet, vid en riviera låg ett tomt kapell En kvällsandakt, några satt kvar ute i dunklet med sina livsöden och en och annan bagatell Ett gäng vänner hade mött upp i det fria, ett återseende efter många år En sång för mörkret hade fört dem ut i livet, en sång för Gud hade säkert läkt alla sår Och Steffe Flum sa: Kommer du med mig? Vi kan surfa nerför Vintergatan som en lustig grej Vilken kväll! Oh! Du och jag Billy och en fortsatt väntan på Isabell Det finns en sol, det finns en sol bland alla synder, sa en stukad man med stormig blick Hans tankar hade fastnat långt bak i 70talets rymder, i en gränslös längtan efter nån han inte fick Billy Boy, din spjuver, sa en ung evangelist Det ryktas om ett rendez-vous, det sägs bli nåt speciellt Billys minnen slog en volt, han sa: ja, det var länge sen sist Och från himlen föll stjärnglans, det var en sådan kväll Och Steffe Flum sa: Oh, kommer du med mig? Vi kan surfa nerför Vintergatan som en lustig grej Vilken kväll! Oh! Du och jag Billy och en fortsatt väntan på Isabell En sammetsmjuk aftonbris svepte in från havet, likt en sång som ödet byggt kring synd och skam Dom gamla vännerna undrade: Vad ska det nu bli av'et? Med Gud och Billy och den dröm som en gång brann Steffe Flum sa:
Kommer du med mig? Vi kan surfa nerför Vintergatan som en lustig grej Vilken kväll! Oh! Du och jag Billy och en fortsatt väntan på Isabell Ja, det var en söndagafton, alla var på sin vakt I ett hav av minnesbilder utanför ett kapell Tänk om alla pulsar ändå kunde slå i takt, blott för en stund, blott för en sista kväll