Jag nådde aldrig riktigt fram till dig

Vi möttes i en bar det var 1991
Vi pratade musik vi pratade om film vi sett
Och du skrev ditt namn och nummer
På en vit pappersservett
Den natten flög jag hem
Över Stockholms alla blanka tak
Hela staden var förändrad
Regnet hade annan smak
Jag minns dagarna i sängen
När du läste högt för mig
Jag visste hela tiden
Att slutat närmar sig

Tjugofem år sen den hösten
Och vi ses i Griffith Park
Vi tar bilder uppe på berget
Samma kärlek samma gap
Och du somnar vid min sida
Så nära men nej
Jag nådde aldrig riktigt fram till dig

Du kom ifrån Chal de Gaule
Med kvällens allra sista flight
Du var klubb och katedral
Henry Morgan och Sebastian Flyte
Och jag hyrde ut min lägenhet
Och fick ett rum hos dig
Vår stad den var så kal och sträng
Och anorektisk då
Men hos dig fick alla va
Bland jugend och bland rokoko
Du sa livet det ditt
Det kan levas på så många sätt
Och jag såg skönheten och döden
Allting i sin egen rätt

Och du talade jag lyssnade
Och det var nånting liksom skevt
Efter ett halvår var jag ensam
I din våning på 103
Jag har följt dig genom nätter
Från Paris Rom och Marseille
Men jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Jag nådde aldrig riktigt fram till dig

Du kunde alltid säga
Vad det var för fel på mig
För känslig aggressiv
För dålig på att foga sig
Och i drömmarna så slog jag hårt
Utan att rubba dig
Man kan inte vara närmre andra
Än man är sig själv
Man kan inte vara närmre andra
Än man är sig själv
När hon sa det första gången
Blev jag kall som en norrländsk älv
Jag tror du älskade mig
Ända tills jag började att tänka själv

Fyrtiofem år sen jag föddes
Och vi ses på mitt kalas
Och du skämtar och är högljudd
Och du läcker av giftig gas
Jag har bultat jag har vädjat
Och mått långt ifrån okej
För jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Jag nådde aldrig riktigt fram till dig
Nej jag nådde aldrig riktigt fram till dig