Hämnden

Bröder sviker bröder
Vi delar bröd till döden
Jag svär, mina ögon blöder
Bröder sviker bröder
Vad fan finns över?
Snälla, säg nåt om du hör mig

För mord finns ingen fristad
För hämnden ingen gräns
Vem här vet ens hur det känns?

Elden börjar ta sig
När makten smittar av sig
Den som bränts känner igen

Råtta äter råtta
Offrets händer famlar efter koftan
Synden kom förklädd till rättskipare
Mördaren missade garderoben
Han är avklädd precis som kejsaren

Gräset högt och orm känner orm som den andre
Gömt sig samma äng, såg ett ben, tog chansen
Satsade högt, förlorade lika stort, bet svansen av sig själv
Vad finns kvar när vi klippt halsen?

Den lilla ormen sa
Slottet klär sig svart av sorg här idag
Den lilla ormen sa
Sitt kvar trotjänare det är en helt vanlig dag häromkring

Bröder sviker bröder
Vi delar bröd till döden
Jag svär, mina ögon blöder
Bröder sviker bröder
Vad fan finns över?
Snälla, säg nåt om du hör mig

Man sa det är en helt vanlig dag häromkring
Men ryktena har nått fram till prinsen
Spegelbilden såg allting
Kameran har nåt smutsigt på linsen

Nån här ljuger om vad som hänt
Nåt här ryker det luktar bränt för
Nån bad ärenden från min vän
Usch, håll för munnen, det är så man skäms
Andan luktar som smutsen själv

En skugga skyndar fram genom slottet
Föll fram när klockan slog tolfte
Slottsväggen såg både offret, mordet, vapnet, döden och pappas monster

Tänk sen att samma väggar viskar
Tänk sen att väggen känner prinsar
Tänk sen att prinsen känner spöken
Samma som väggen såg samma öde
Båda vet vem som gömmer sig i mörkret

Tänk om väggens ögon börjar leta?
Tänk om spökets finger börjar peka?
Tänk om man har funnit pappas bödel?
Tänk om rummet rymmer den man sökte?

Vad säger det om min pjäs isåfall?
Tar allt slut här inatt?
Har stolsitsen lärt sig känna skam?
Res dig upp, säg vad som är sant

Din huvudlösa, svanslösa, maktgiriga orm till förrädare, välkommen ut ur mörkret. Vi har klippt gräset hos de ängar du luftat dig på och till och med din egen skugga har vänt dig ryggen.