Allting Känns Hopplöst

undrar vad livet hade blivit
om detta aldrig hade hänt
bråken och tårar alla gånger jag blev skrämd
diagnos efter diagnos till dagen jag dör
dom säger det ordnar sig men allting är kört
så jag blir galen
utav kvalen
att inte kunna göra det jag vill har du svaren
varför händer detta mig är jag inte värd mer
har jag inte haft nog med det som jag har upplevt
efter konsekvenserna av andras misstag
jag säger håll huvudet högt imorgon är det en ny dag
så jag blundar
så hårt jag kunnat
drömmer mig bort till någoting annorlounda
men vaknar upp i samma situation
jag lägger svart på vitt
tiden har gått men fattar knappt någonting
vart tog mitt liv vägen
och när ska det vända
försöker mitt bästa men det kommer aldrig att hända

stannar hemma ensam för jag vill inte gå
jag tittar upp mot ingenting för jag kan inte förstå
hur allting flyter samma när allt känns såhär
varför känns allt konstigt och så hopplöst i denna värld ?

alla åren sprang förbi
men ingen som fattar
jag hatar det faktum att jag gråter mer än skrattar
vad har jag kvar
fick inget val
har skjutit allt åt sidan ända sen jag var barn
och något inombords säger att allting är kört
jag har slitit som ett djur men jag känner mig död
jag gråter och förstår att jag faktist lever än
men jag orkar inte gråta längre kan du ta bort dom ikväll
försöker tränga bort från ögonen när det känns som om att
psyket redan är beredd på att ge upp
så jag har slutat leva, slutat skeva
i flera år har jag försökt för att kunna överleva
jag mår inte bra för att allting sätter hinder
jag försöker hålla huvet högt men tårarna rinner så.
här har du frågan, var är min låga ?
och vart är ljuset som du stal i allt det svåra

stannar hemma ensam för jag vill inte gå
jag tittar upp mot ingenting för jag kan inte förstå
hur allting flyter samman när allt känns såhär
varför känns allt konstigt och så hopplöst i denna värld ?