Morbror Jan Kleptoman

Min släkt var full av särlingar,
av alla slags besvärlingar.
Men värst var ändå morbror Jan för han var kleptoman.

Han nallade som allra mest,
när släkten hade juldags fest.
Så när den led mot uppbrott,
sjöng min farfar som var präst:
Du ska ingenting ta med dig när du går,
se så ytterrocken putar där du står.
Ställ tillbax vår vackra vas,
Och kamma guldet ur ditt hår.
Man ska ingenting ta med sej när man går.
Mopsen där är också vår.

Bestört han stod på tröskelns kant,
vår släkting slagen helt i slant.
sen gick han våningen ikring att åter ställa ting,
men när han skulle gå till slut,
såg rocken lika pösig ut.
Vi ungar dansa honom kring och sjöng med enad trut,
du ska ingenting ta med dej när du går,
morbror Jan kleptoman.
Du har farmors syskrin mellan dina lår,
spotta fram tant almas brosch med ädelstenen koniosch.
man ska ingenting ta med sej när man går,
köksan där är också vår.