De små, små detaljerna

[Intro]
Scenen den var en gammal uraffär
En liten flicka stod bak disken där
In i butiken kom en manlig kund
Som i flickan blev så kär!
Ja, det hela lät så här:
Tick-tack, tick-tack, tick-tack, tick-tack

[Dialog 1] (Povel Ramel, Irma Burgman)
God dag, god dag
-God dag, vad får det lov att vara?
-Ja, eftersom det är en uraffär skulle jag vilja se på en klocka, men det ska va’ en stor klocka, jag vill ha en väggklocka
-Jaha, då kanske jag kan få rekommendera den här förgyllda klockan
-Jaha, vad är det för fel med den, då?
-Fel? Det är inget fel på den. Tvärtom, det är ett oerhört gediget arbete
-Säg om det där igen, va’?
-Ska jag säga om det, varför då?
-Jo, ni var så söt när ni sa “gediget arbete". Ni är förresten ett litet gediget arbete själv, när allting kommer omkring
-För att återgå till klockan. Min herre förstår, ett fint urverk kräver ytterst noggrann behandling, man måste faktiskt-
-Stopp! Jag kan det där. “-Man måste dagligen se till det in i minsta detalj”. Har du hört visan än?

[Refräng 1]
Det är dom små, små detaljerna som gör det
Var litet kugghjul är viktigt för maskineri’t
Det är ens eget fel ifall man själv förstör’et
Så var aktsam om varenda liten bit (Mm-mm-mm-mm)

[Post-Refräng 1]
Och tiden gick på
Och klockan, den slog
Ding-dong, ding-dong
Dingdingding-dingelidong
När äntligen så
Sin klocka han tog
Kom hon med på köpet
Och bekantskapen blev lång
Tiden gick, klockan slog
Tiden gick, klockan slog
Tick-tack, tick-tack, tick-tack, tick-tack

[Dialog 2] (Povel Ramel, Irma Burgman)
-H-h-hej! Tjenare!
-För sent som vanligt
-För sent? Jag kommer precis som vanligt
-Precis?
-Ja, precis som vanligt, det vill säga för sent som vanligt. Förresten så är det din gamla klocka som går för sakta där hemma
-Det är omöjligt! Inte ett sådant gediget arbete
-Jamen, älskling, måste vi tala om tiden hela tiden?
-Kalla mig inte älskling! Du älskar mig i alla fall inte
-Det vet du väl att jag gör
-Nej, det gör du inte. Jag är inte söt och inte vacker…
-Nej, det är du inte, men du har en kul näsa
-Vad menar du med det?
-Jo, när jag säger att du har en kul näsa så menar jag att det är såna små saker som ger en flicka personlighet. Har du inte hört visan möjligen, va’?

[Refräng 2]
Det är dom små, små detaljerna som gör’et
Det är fantastiskt så lätt en gosse trillar dit
Och är man kär i nån fast inte man rår för det
Ja, då älskar man varenda liten bit

[Post-refräng 2]
Och tiden gick på
Och klockan, den slog
Ding-dong, ding-dong
Dingdingding-dingelidong
Och pojken han så
Till brud henne tog
Sen i hemmets lugna vrå
Ljöd deras kärlekssång!
Tiden gick, klockan slog
Tiden gick, klockan slog
Tick-tack, tick-tack, tick-tack, tick-tack
Tick-tack, tick-tack, tick-tack, tick-tack
Tick-tack, tick-tack…

[Dialog 3] (Povel Ramel, Irma Burgman)
-Tänk du, nu har vi varit gifta i nästan ett helt år, ser du!
-Ja, och klockan går fortfarande felfritt
-Jaha, det är så typiskt för dig; du tänker bara på den där gamla otäcka klockan
-Gamla otäcka? Ett sånt gediget arbete!
-Åh, jag vill inte höra något mer om det där gedigna arbetet. Du är som en gammal klocka själv, ta mig sjutton. Du tjatar om samma sak timme efter timme!
-Jag tjatar visst inte, och förresten är det din tur att skruva upp klockan i dag
-Jaha, min tur, va’? Det är alltid min tur i det här huset. Min tur hit, och min tur dit, och min tur…
-Sluta! Skruv upp klockan istället
-Nej, inte så länge du använder den där tonen
-Vilken ton?
-Den där tonen!
-Jag använder vilken ton jag vill i mitt eget hus
-Ditt eget hus?
-Ja, just mitt eget hus, åtminstone så länge du inte orkar skruva upp klockan i det
-Åja, åja. Klockan är i så fall min. Du kanske minns att jag har köpt den av dig en vacker majdag
-Ja, det kommer jag nog ihåg, och jag ångrar att jag sålde den till dig
-Gråt inte…
-Jag ångrar förresten att jag över huvud taget nånsin träffade dig!
-Men lilla vän, ta inte i så förfärligt. Förstår du inte att det är sådana här eviga vardagstjat som fördärvar allt nöje? Har du inte hört visan, va’?

[Refräng 3]
Det är dom små, små detaljerna som gör’et
Ett litet tjat kan fördärva varje huslig frid
Och om du gnölar en gång till så att jag hör’et
Garanterar jag dig snar och öppen strid

[Post-refräng 3]
Och tiden gick på
Och klockan, den slog
Ding-dong, ding-dong
Dingdingding-dingelidong
Fast båda blev grå
Och skrynkliga nog
Klarare än någonsin
Ljöd deras kärlekssång
Åren gick, klockan slog
Åren gick, klockan slog
Tick-tack, tick-tack, tick-tack, tick-tack

[Dialog 4] (Povel Ramel, Irma Burgman)
-”Säger du gediget arbete en gång till, kärring, så tar jag klockan med mig och hoppar ut genom fönstret!”
-”Vad sa du?”
-”Jag säger att jag ska ta med mig klockan och hoppar ut genom fönstret, sa jag!”
-"Hä, hä, det törs du inte göra!”
-"Vad sa du?”
-”Det törs du inte, sa jag.”
-”Hehehe… Törs inte, försök får du se!”
-”Vad sa du?”
-”Försök får du se, sa jag!”
-”Gediiiget arbeeete....”
-”Vad sa du?"
-”Gediget arbete.”
-”Vad sa du?"
-”Gediget arbete, gediget arbete! Gediget arbete! Gediget arbete!”
-”Eh, Äh! Jag blir galen, jag blir galen! Jag tar klockan med mig och hoppar ut genom fönstret!
(Fönsterkras)
-”Oj, oj. hoppade människan i alla fall? För det förblir ju något…”
-(Åh ja, du stör mig!)

[Refräng 4]
Det är dom små, små detaljerna som gör’et
Var litet kugghjul är viktigt för maskineri’t
Det är ens eget fel ifall man själv förstör’et
Så var aktsam om varenda liten bit

[Outro]
Det är dom små, små detaljerna som gör’et
Var litet kugghjul är viktigt för maskineri’t
Det är ens eget fel ifall man själv förstör’et
Så var aktsam, ja, var aktsam
Om varenda liten bit!