Halleluja

Såg dig springa från polisen när vi växte upp
Och fick kila upp till rektorn när du stäckte upp
Händerna i luften, så ställ dig upp
Vad är polare om polarn inte ställer upp
Om du redan halkat efter svårt att hämta upp
Med batongen emot halsen svårt att hämta luft
Båda händerna är uppe, men ger aldrig upp
Är många här som had enough

Händerna i luften sjunger halleluja
Redan sent, dom släcker ner men inget att förlora
Vet jag sagt det förra tracket, så de är historia
Polisen skjuter, blir akuten, liknar mest Falluja
Om du inte snoozat
Om du läst i skolan
I det här tillsammans så vi splittar nog på notan
Först fastnar fågeln i fläkten sen de är sotarn
Brandkåren kommer inte förrän det börjar osa
Huset brinner, huset brinner, mamma on fire
Lekt med tändstickor, nån har lekt med en lighter
Kanske är för sent som vaccinet är från Pfizer
Farsan 52:a han är redan retired
Pengarna blir äldre
Sirenerna är närmre
Splittar på chorizon framför macken i december
Svårt att komma ihåg när nån frågar vad som hände
Knyter scarfen framför spegeln tror jag börjar se sèmreH
Börja som tjafs mellan vänner
Strul över gamla antenner
Mano-a-mano på gamla Nintendon
Samma Nintendo
Panamapengar med räntor
Och nu kommer crescendot
Dom leta patroner vid Södra stationen
I veckor, leta i veckor
21 gram mindre än ett hekto
Och vikt är viktigt när du skär taleggio
Lärt av dyra läxor
Skriver rader på ett släkt hotellrum
För polarn är borta som semesterveckor

Minns en broders första volta, gjorde två, tre år
han hade tappat nåt som inte går att återfå
han sa lyssna brorsan ingen är på vår nivå
och zinghi rulla OCB som han va KTH
ville ba mätta min hunger
om du nånsin har skickat en dunge
du vet hur det känns när man driftar, kändes som fickan va tung som en unge
känner mig hemma på Kumla
sen en bror fick en femma på Kumla
sen fick han en femma på Kumla
sekunden jag lämnade Kumla
mentaliteten av en slav i en bur
imponerad av dom bojor han har slagit sig ur
men de tillbaks till samma skit som han har tagit sig ur
för hålet i hans själ är format som en fadersfigur
inga miskin
mina blakkas är beasts
aina dom tracka mitt team
lackade fint
bram, men blickade fram
hur lack än en blatte kan bli
ta-ta-ta-ta-ta-ta-tat
min trakt är försatt i panik
min trakt är försatt i panik
helvete stack empatin
fast i vår ort
som om vi satt i trafik
fick inget jobb, skaffa det alternativt
skaffade alternativ
i trakten med arbetarbin
brate va fint driftig med matematik
tuggade runt, i jakten på mat och på adrenalin
vi kanske räknas som fattiga barn, men hade långtifrån fattiga liv
benim va aldrig passiv
benim va ambivalent, men va aldrig naiv
chillade kant, tills raderna tagit mig till musikaliska akademin
min mentalitet, allt ska va kvalitativt
kralliga beats
gör para på kalligrafi
men PTSD kickar in nästan alltid per automatik
för varje bror och syster, mina ögon börjar förlora lyster, fäller färre tårar, för varje ny person jag mister
vi sänker kistor, och förlorar tvister
torskat hela livet, lämna byn nu är grannarna där vi bor rasister
Air Max sko-fascister
Tupac och Snoop-affischer, jag gömmer beshlik under stora tischor
kände oss stränga som en skolmagister
har hängt med allt ifrån dom coola kidsen
till artister i sjukt behov av smicker
alla har vi våra grova brister
har bröstat tunga bördor du ser det på skoavtrycken
på gatan, jag kompensera för Gambias stora klyfter
genom storasysters sjuåriga dotters skolavgifter
minns en shuno predika när jag var riktigt liten
håll dig från beknish och gatan, bror, folk vill sätta dit en
de viktigt den som skickar skiten, inte kickar skiten
men om du kickar, skicka hit den