Mälarö Kyrka
Det strömmar skön musik från en Mälarökyrka
en pojke spelar Bach en kväll när inte nån hör på
Och orgeln är hans liv och musiken hans styrka
han önskar att bli kantor, vill i pappas fotspår gå.
När alla människor sover i gård och i stuga
då klär han upp sig söndagsfin som mången gång förrut.
I sommarkvällens stillhet han spelar en fuga
till sist det bästa som han vet; en Beatles tonar ut.
Om kyrkan en gång blir hans, hur härligt ändå
när poptoner ljuda en församling hör på.
Hans rena toner klara, hans trogna lyssnarskara
som hör det underbara kan musik förstå
De få ackord han kan blir musik i hans kyrka
där pappa spelar upp till bröllop, påsk och till advent.
Han drömmer om en kör, om en egen vars kyrka
ska få hans toner upp så högt som aldrig förr har hänt.
Då vill han att dom kommer från gård och från stuga
då ska han spela upp för dem på nytt sin kvällskonsert.
Då börjar han med Beatles och slutar med fuga
— och alla ska då tycka båda lika vackra är.
När kyrkan en gång blir hans, hur härligt ändå
när poptoner ljuda en församling hör på
hans rena toner klara, hans trogna lyssnarskara
som hör det underbara kan musik förstå
Då vill han att dom kommer från gård och från stuga
då ska han spela upp för dem på nytt sin kvällskonsert.
Då börjar han med Beatles och slutar med fuga
och alla ska då tycka båda lika vackra är
[Säkeistö 1]
Jo ilta tullut on
Urut soi, kylä nukkuu
Vain vanhan holvikirkon muurit kuulee musiikin
Soi parvelta nyt Bach
Kaaret varjoihin hukkuu
On urkurina poika holvikirkon kanttorin
[Säkeistö 2]
Kun tienoon valot kaikki
Jo silmänsä sulkee
Hän pyhäpuvussansa hiipii kirkkoon hiljaiseen
Ja yöhön kesäiseen
Fuuga kauniina kulkee
Hän kanttoriksi aikoo, vaikka soittaa itselleen
[Kertosäe]
Jos kerran, hän toisillekin
Soittaa näin saa
Se unta on vielä, mutta innostavaa
Kun kerran urut soivat
Ja kellot huminoivat
Ne kertoa sen voivat, mitä toivoi hän
[Säkeistö 3]
Taas sunnuntaina saa
Isä, kanttorivuoron
On häät ja pauhu mahtava nyt kaikkialle soi
Tuo poika toiveissaan
Kuulee laulavan kuoron
Ja soinnut, jotka taivaankaareen asti nousta voi
[Säkeistö 4]
Hän vielä nuori on
Mutta oottaa jo aikaa
Kun kaikkialta kansa saapuu häntä kuulemaan
Voi kuinka kunniaa
Vanhat holvit nuo kaikaa
Hän toivoo, että kauniina soi fuuga ainiaan
[Kertosäe]
Jos kerran, hän toisillekin
Soittaa näin saa
Se unta on vielä, mutta innostavaa
Kun kerran urut soivat
Ja kellot huminoivat
Ne kertoa sen voivat, mitä toivoi hän
[Säkeistö 3]
Taas sunnuntaina saa
Isä, kanttorivuoron
On häät ja pauhu mahtava nyt kaikkialle soi
Tuo poika toiveissaan
Kuulee laulavan kuoron
Ja soinnut, jotka taivaankaareen asti nousta voi
