Näckens Polska

Djupt i havet på Demantehällen
Näcken vilar i grönan sal
Nattens tärnor spänna mörka pällen
Över skog över berg och dal
Kvällen härlig står i svartan högtidsskrud
När och fjärran ej en susning intet ljud
Stör det lugn över nejden rår
När havets kung ur gyllne borgen går
När havets kung ur gyllne borgen går

Ägirs döttrar honom sakteliga
Gunga fram på den klara sjö
Harpans ljud de gå så sorgeliga
Söka fjärran en våg att dö
Fast hans öga står åt dunkla himmelen
Ingen stjärna bådar nattens drottning än
Freja smyckar sitt gyllne hår
Och Näcken så sin sorg på harpan slår
Och Näcken så sin sorg på harpan slår

O var dväljs du klaraste bland stjärnor
I den blånande skymnings stund
Du som fordom en av jordens tärnor
Var min brud uti havets grund
Och när hjärtat brann vid mina ömma slag
Smög så skön och blyg de tjusande behag
Mot min barm i den svala flod
Och gyllne harpan stum på vågen stod
Och gyllne harpan stum på vågen stod

Men dig Oden bjöd högt över jorden
Evigt stråla från Gimles famn
Med sin harpa sångaren enslig vorden
Kvar blott äger din bild ditt namn
Men en dag när Midgårdsormen reser sig
Gudar väpnas allt förlossas då hos dig
Skall jag åter på vågor blå
För nya världar gyllne harpan slå
För nya världar gyllne harpan slå

Så den sorgsne men vid himlaranden
Freja Huld genom natten ler
Evigt på den guldbeströdda stranden
Sina tårar hon glänsa ser
Och sin vän på havet hälsar hon så mild
Vågen speglar darrande den huldas bild
Näcken höres på böljan blå
Så gladelig sin gyllne harpa slå
Så gladelig sin gyllne harpa slå

Nattens tärnor klara stjärnor alla
Gå till dans i den stilla kväll
När de skära silvertoner skalla
Över stranden från häll till häll
Men när blodig dagens Drott i östern står
Bleknande och rädd den blida stjärnan går
Sorgligt avsked hon blickar ner
Och gyllne harpan klingar icke mer
Och gyllne harpan klingar icke mer