Fraganica
Evert Taube
I Cubas natt en röst från din estanica
och doft av rosor som är din arom
sveper hit ner och talar, o, Fraganica,
talar ditt och kärlekens idiom.
Hela mitt jag är uppfyllt av din ensamhet,
fast du är borta äger jag dig här,
här i min själ, mitt innersta din
härlighet
blommar och doftar för mig var du är.
Glömsk av mig själv jag fylls av dig
til brädden
fastan du gömmer dig och inte blir mig när.
Himmel! Du kom ändå til blomsterbädden!
Månen går ned. Gitarren tystnar här.
