Jag är det fulaste som finns

Idag är det skönt, fint överallt,
lagom grönt och litet kallt.
Vinden blåser i nordväst.
I hagen står en skruttig häst
Ja, allting skulle va' kul,
ifall jag inte var så ful.

Öronen är röda, står rakt ut.
Och näsan pekar uppåt som en strut.
Fräknar har jag en miljon,
och kinder som en kalikon.
Jag liknar faktiskt mest av allt en get,
fast mamma säger att jag är det sötaste hon vet.

Ögonen är små och skumma,
magen som en bongo trumma.
Håret som en risig kvast,
och jag svajar som en mast.
Jag lovar att jag är det fulaste som finns,
fast mamma kallar mig sin lille prins.

För fötterna är små, men tårna långa,
och tänder har jag alldeles för många.
Ögonbrynen står på snedden,
men munnen går på andra ledden.
Ja, jag ser ut så in i Norden,
och ändå, tänk, är jag bäst på Jorden!