Näcken
Jean Sibelius, Ernst Josephson
Djup stod färgen på fura på sten
Furor och stenar, de kasta skuggor hän
I skummande silver och gull
Sitter på stenen i skuggans breda famn
Svartlockig gosse, så bleknad som en hamn
Och trevar med stråke på sträng
Neckens gullharpa spela opp en dans
Gigan går efter och mistar all sin sans
För elvkung med silver i skägg
Gossen var blott min egen fantasi -
Necken var forsen, som brusade förbi
Och stänkte sitt skum på min kind
