Sjöjungfrun Och Konungadottern
Och konungasonen gångar sig till havsstranden ner
Blåser kallt, kallt väder ifrån sjön
Där mötte han sjöjungfrun så fager och så fin
Blåser kallt, kallt väder ifrån sjön
Jag haver ju en gångare så fager och så vit
Jag ville den ge om jag din tärna kan få si
Jag väl så kan ni denna tärna min få si
Statt upp sköna tärna till hertigen gå
Men hur kan väl jag inför hertigen gå
Som inte har sett solen på femton år
De klädde uppå tärnan en guldbroderad särk
Som femton fruar lagt på sina händers verk
Min broder han är en hertigeman
Min syster hon är en prinsessa så sann
Nu tager jag sylvkannan utav eder hand
Ni är ju min syster i herrans namn
Och sjöjungfrun väntar i årena tre
Men alder så fick hon den tärnan se igen