Kvinnor och barn

Jag minns det med viss tydlighet
Vi var kvinnor och barn
Ingen frågade oss
Om vi ville stanna kvar

Jag minns en ond tanke som återkom
Att det hade kunnat bli rätt bra
Om dom andra tog ihjäl varann
Borta i stan

Vi var kvinnor och barn
Kvinnor och barn
Vi var kvinnor och barn
Vi var kvinnor och barnbarn

Vi vänta nere vid diket
Och solen lyste röd
Min moster hällde kaffe på en myrstack
Och på en igelkott som redan var död

Vi blev räddade sedan
Oklart ifrån vad
Någon fick en medalj
Och vi fick flytta till en stad

Vi var kvinnor och barn
Kvinnor och barn
Vi var kvinnor och barn
Vi var kvinnor och barnbarn

Kvinnor och barn
Vi var kvinnor och barn
Vi var kvinnor och barn
Vi var kvinnor och barn

Dom blev kallade hjältar
Efter ett tag spela vi med
Min moster sa dom borde frågat henne
Hur man löser ett problem

Kvinnor och barn
Vi var kvinnor och barn
Vi var kvinnor och barn
Vi var kvinnor och barnbarn

Kvinnor och barn
Vi var kvinnor och barn
Vi var kvinnor och barn
Vi var kvinnor och barnbarn