Viddernas Man
Stefan Weinerhall
Fjärran kyrka ljuder dovt
Ut över vilda slätter
Där en ensam vandrare går
Varken välbärgad eller dräng
Friheten är hans broder
Skogens famn hand tyggaste säng
Under tung och gråmulen sky
Vandrar tiggaren så rastlöst fram
Vandra på du viddernas man
Mot nya äventyr
Vädrets matkers härjad hy
Vittnar om livets prövning
Och ett hjärta av renaste guld
För hans gåvor som skogen gav
Får han mat och nya hosor
Innan vägen så kallar igen
