Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag

År nittonhundratio på våren i april
Tre glada svenska gossar gick ombord
På ångaren "The Princess" som gjorde elva mil
Från Dover ställdes kosan till Bahia de Brazil
Vi kom på samma vakt och höll ihop båd natt och dag
Det var Karl Alfred Fritiof Andersson och jag
Vi mönstrade för trippen för skutan hon var såld
Och assurerad för en halv miljon
Kaptenen hette Jackson en engelsman så "bold"
Som jämt gick med revolvern klar och hotade med våld
Besättningen var kulisar av allra värsta slag
Och så Karl Alfred Fritiof Andersson och jag

Men höga assuranser det är en farlig last
Vi märkte också snart att fan var lös
En natt jag stod till roders jag såg hur i all hast
Vår förste styrman stuva ner ett segel och en mast
I skepparns båt om styrbord men jag kalla pojkarna
Där stod Karl Alfred Fritiof Andersson och jag

Karl Alfred snodde förut och snoka under däck
Och Fritiof pejla rummena i smyg
Då fick vi se en syn som först fyllde oss med skräck
Befälet ville dränka oss och skutan hon var läck
Minst halva assuransen den tänke skepparn ta
Det sa Karl Alfred Fritiof Andersson och jag
Men Fritiof tog revolvern uti sin högra hand
Sex skott i den och sex i fickorna
"All hands on deck" han ropte och upp kom alle man
Den förste som här krystar den blir skjuten sade han
Och pumparna de gick och vi höll vakt båd natt och dag
Det var Karl Alfred Fritiof Andersson och jag

Vi kom till Santiago en stad på Gröna ön
På västra kusten utav Afrika
Där fick då vår kapten och hans styrmänner sin lön
De fördes till ett fängelse som låg där nära sjön
Men med små santiagorna inunder palmerna
Där gick Karl Alfred Fritiof Andersson och jag