Kaj och jag

Jag och Kaj jobba' tillsammans
På lokaltidning i Norrland
Han var strax över fyrtio
Och vår tidnings bästa journalist
Men det märkliga med Kaj var
Att han varit kriminell
Han hade knarkat och snott bilar
Tillbringat tjugo år i cell

Kaj blev mitt bästa exempel på att man kan bestämma sitt liv
Att det inte är så förtvivlat ödesbestämt som det verkar när man läser statistiken
Vi blev riktigt bra vänner
Men efter ett par år så bytte jag jobb och stad, och Kaj och jag hördes allt mer sällan
Han skaffade fru och barn
Så i höstas träffades jag Kajs fru och frågade hur det var med honom
Hon sa att han börjat knarka igen
Efter femton år som ren
Hon berättade att han snor bilar igen och lever som sprutnarkoman i Stockholm
Hon sa att han blivit mager och personlighetsförändrad
Jag har inte vågat ringa honom
Jag har ingen aning om vad hans fru eller han själv tycker om att jag gör en låt av deras olycka
Men jag vet att jag inte har kvar några illusioner om att hans liv någonsin går att förändra
Och jag ångrar mig att jag gjorde Kaj till något slags socialt exempel
Han är inget exempel
Han är min vän Kaj, som det går riktigt illa för just nu

I en ändlös ström av öden och historier
Flyter Kaj och jag
Något har bestämt nån gång
Om vem det ska gå dåligt för och bra
Ändå har jag fåfänga funderingar
På hur jag ska bli
Den som jag vill va'