Drängavisan

I min lilla låga dränga stuga
Sitter jag en kul en lördagskväll
Oh tankarna de vill så gärna flyga
Över till ett litet trivsamt käll

Ja förr itiden bodde där en tärna
Att hon var min trodde jag förvist
Så till henne gick jag därför mycket gärna
O sutt o sött på hennes jungfru kvist

O i kammaren ja där stog alltid sängen
O den var alltid lika varm och skön
O kläderna di flögo av i svängen
O sen så läste jag min afton bön ja
Men nu har hon flytt min lyckliga glada tärna
Över havet till amerika
Så nu ser man sällan denna klara stjärna
O jag går ensam klädd i sorge band
Så vad har jag nu för klockan som jag gav na

O silkesduken som hon fick ifjor
Nä nu kan gärna vem som vill få ta na
För jag går ej längre klädd i sorge flor
Nä jag går ej längre klädd i sorge flor