Jag reglar dörrn för varje missionär

Jag reglar dörrn för varje missionär
Som bär vårt släktes frälsning i portföljen
Och bjuder mig att tåga i hans här
Bland alla andra rövarband och följen
Ja jag önskar nästan att jag var
En kannibal som vädrade sitt byte
Jag skulle danska runt hans bleka plyte
Och koka honom i mitt sittbadkar

Jag ler i mjugg åt denna faiblesse
När dessa utkorade gör sig breda
Och utser sig till mänsklighetens äss
Som dock nån stöddig farsa jämt får leda
Jag hör dem stöta gällt i sina horn
Och storma fram ur Lützendimman vrålande
Som riddarvakt åt ljuset, det strålande
Och jaga mörkrets furste från hans tron

För mig får prästerskapet stå och glo
Vad är en herde utan får som bräker
Osalig odlar jag min ädla tro
Den är en otro, var så säker
Vad rör mig fruktans kalla katedral
Där richelieuer trängs i predikstolen
Jag vistas hellre i den varma solen
Om ock det anses för ett kätterskt val

Jag står på strand där isen just har smält
Jag älskar salthavsvind och våg som svallar
Jag vann den strid som ej på ärans fält
Med lager kröner några tjocka skallar
Men rör upp skum vid Pater Nosters fyr
Där stolta skepp bryts sönder uti natten
Jag gick till botten med min hand på ratten
Och sjunger stolt min sång när stormen yr