Till Cleo

En gång var jag din egen fakir
Då stack jag mig i kroppen
Då fick jag in dig i mitt evir
Och det var toppen
Jag stack en nål igenom min kran
Och en igenom benet
Och sen gick du och jag ut på stan
Och uppehöll skenet
Jag låg på spik vareviga natt
Jag sov högst fem minuter
Och på din fråga svara' jag matt
Åh vad jag njuter

Jag slet och rev i min arma kropp
Var gång du ville se mig
Men plötsligt sprang jag upp och skrek
Stopp Nu får du ge dig
Det gjorde jag min själ och min kniv
Och sade: Låg mig vara
Jag är inte särskilt rädd om mitt liv
Men undrar bara
Vad kan det vara för mening uti
Att livet totalt förpesta
Den gropen ramlar jag inte i
Varsågod nästa