Det förskräckliga levernet på kaféet

Ja herreje så de leva på kaféet
Å kôrs i jesses å jestande je
Jag stod i dörrn där en kväll och fick se'et
Ja jag fick se det jag inte ville se

Där sitta herrarna timtals och dricka
Det är en rök som när elden är lös
Det är för styggt för en anständig flicka
Jag både svettades skälvde och frös

Det är en hundfröjd ett klingkling ett klangklang
Det är ett kvinnfolk som dansar på tå
Hon gör en dans som di kallar för kang kang
Med gud förlåte mig ingenting på

För den eländiga ussliga kluten
Hon har om livet är mindre än kort
Och ni skall tro hon är uttäck i truten
Det är så fult så en vänder sig bort

Och varje gång som hon lyfte på skanken
Var det så lett så jag känner det än
Men de bedrövliga herrarna på banken
De skreko bravo detsamma igen

För när de druckit så bli de så fria
Att deras usslighet all kommer fram
De lägga armen om mia och fia
Ja var det mig sa jag hutt och vett skam

Men fia bergman hon smilar och smiskar
Och jamar med som ett mähä förståss
Och gör sig vänlig och flissar och viskar
Nog finns det skröpliga kvinnfolk gunåss

Och det är en där som särskilt är fias
Men håll er tyst det är snusfabrikörn
Ja har ni hört men du milde jeremias
Där står han själv vid fru anderssons hörn